Onsdag 15:e juli: Så kom den då. Dagen vi alla fruktat. Åh gud så dramatisk jag låter då, men det här var verkligen ingen dag som någon av oss sett fram emot tror jag. Nu skulle man ju liksom säga hejdå till allt, och kanske inte se många utav personerna igen. Inte vakna upp i samma rum som Sofia, Ida och Nathalia varje morgon, inte ha lektioner med smarta italienare varje förmiddag, ingen tjata på Tom om tunnelbanekorten varje eftermiddag, inte fundera på likheter mellan Cullen och en vampyr, inte ta smygfoton på Miles för att han var/är så snygg, inte fixa sig i vårt äckliga rum och göra någon jävla yogaställning för att kunna tvätta håret, inte smita ned till norskarna efter curfew... Hemskt. Vidrigt.

But life goes on. Som alltid. Dagen började i alla fall med att vi var tvugna att gå upp very very early och ta oss ned för alla jäkla trappor med våra väskor och sedan börja vandra bort mot ISH huvudbyggnad med allt bagage. Eller ja, dom var tvugna, jag hade ju min bitch som släpade min väska. ;) Haha!
Väl framme där så fick vi packed breakfast (euw) och tog lite gruppbilder, sedan var det dags att säga hejdå till ledarna och lämna in ef-korten och så på bussen som skulle ta oss till Heathrow. Vi hann inte ens säga hejdå till italienarna, även om vi tappert försökte men dom jäklarna sov tydligen hellre än att säga hejdå till oss haha.
I bussen hade jag och Nathalia sorgestund längst bak och lyssnade på Wonderful World med James Morrison, den passade in väldigt bra på situationen, och Eyes on Fire från Twilight, årets theme song. Eller kanske, Cullens theme song, det är nog mer passande. ;)
Jag somnade en stund, the deposit & passen lämnades tillbaka och sedan var vi plötsligt framme vid Heathrow och alla skulle av. Tog lite tid innan vi hittade rätt våning som man checkade in på, men det funkade. Efter incheckningen så gick Nathalia & jag och handlade taxfree, blev en Dior Iconic mascara och lite godis till föräldrarna, sedan köpte vi en riktig frukost och hittade alldeles passande (när vi var panka alltså) Victoria's Secret smink. Bläh.
Sedan så var det plötsligt dags att tralla iväg bort till terminalen, UTAN ATT HA SAGT HEJDÅ TILL NORSKARNA! :(
Men där kom de, i sista sekund, och det blev ett riktigt kramkalas. Vem fan trodde att vi skulle bli så bra vänner? Norskar, som i regel har 0 hjärnceller och är från De Förlorades Land. Men det visade sig att Norway + Sweden = PERFECT MATCH. Oh, I'm gonna miss you guys!

På flyget satt jag & Nathalia bredvid varandra och vi somnade nästan direkt; jag mot fönstret och hon i mitt knä haha. Like always. När det landade så hämtade vi vårt bagage, Nathalia torterade mig lite när jag satt på bagagevagnen och sen sa vi hejdå till Sofia, gonna miss u babe, och några andra som jag inte ens visste var i vår grupp. Haha så hemsk människa jag är, men jag mimade till Nathalia "vem fan är det här?" när jag kramade några av dom. Hahaha whoops.
Sedan checkade vi in all skit YTTERLIGARE en gång och jag & Nathalia begav oss upp till Max för den första svenska måltiden. Gottt. Sedan köpte vi tidningar till flyget och så var det dags att säga hejdå till varandra, enligt mig det första och enda jobbiga avskedet på hela resan. :( Melody & Nathalia, Nathalia & Melody. Det var så det var liksom, resan hade inte varit komplett utan dig. Vi har roligast tillsammans, vi gör dummast grejer tillsammans och får konstigast ideér tillsammans. Åh...

Sen var det bara för mig att sätta mig på mitt plan "hem" till Malmö i lilla Svedala. Fast plötsligt så är inte Sverige hemma längre. Utan det är London som är det. Hemma.