Lördag 11:e juli: Ingen sovmorgon blev det för oss denna lördag, utan vi var tvugna att gå upp tidigt för att vandra bort mot skolan och hämta våran packed breakfast. Kan säga att jag hellre svälter än äter en sådan så jag vägrade ta en. Efter det tog vår grupp tunnelbanan från Great Portland Street till Paddington (minnen, åh minnen) och väl där fick vi tränga oss så nära dörrarna till tåget som möjligt. När de äntligen öppnades så slog vi oss fram för att få två platser bredvid varandra och x antal blåmärken senare så lyckades vi faktiskt! Stackars italienarna däremot fick sitta på golvet eller borden. Det var sjukt varmt och trångt under hela resan men det störde oss inte så mycket, än en gång spenderade vi resan med att sova i varandras knä typ haha.
Framme i Oxford samlades gruppen och vi gick upp, förbi Oxford kanalen, till huvudgatan som inte var mycket att hänga i julgranen typ. Nathalia & jag skiljdes från de andra och gick och köpte varsin frukt/chokladshake och tittade lite i de mycket få affärerna. Tillslut gav vi upp hoppet om att hitta något kul och placerade våra asses på en stentrappa bakom ett varuhus med bl.a Primark och bevittnade hur ett bröllop tog sin början. Sen åt vi en lunch på Zizzi's, som Ullis hade rekommenderat, och det var gott även vitlöksbrödet höll på att ta livet av mig (note to myself; ät inte vitlöksbröd när du har ont i halsen i fortsättningen). Efter det gick vi och köpte hårfärg, massageolja (Sofia måste ju ha något att jobba med! haha) och tråkiga saker, så som plåster. Nathalia lurade på mig att köpa en fika bara för att hon var för lat för att gå och när vi var klara så bestämde vi oss för att redan nu börja gå ned mot tågstationen. Men det blev ett stopp till, nämligen inne på Toni & Guy där jag fick mitt livs första manikyr! Och nu är jag addicted. Helt fast. Har bett mamma prata med en thailändska vi känner för att se om hon kan fixa det i Kalmar.
När manikyren var klar fick vi sitta och vänta i ca en timme nere vid stationen med bara min ipod och The Simpson Movie i den som enda sällskap medans vi inväntade resten. Sen följde ytterligare ett knuffmaraton för att få platser i tåget (vi lyckades igen) och så sov vi hela vägen hem.

På Paddington började vi bråka lite smått med en fuckad (kvinnlig såklart) ledare som vägrade ge oss våra tunnelbanebiljetter (den här historien upprepade sig många gånger TROTS att vi betalat för dom jäkla biljetterna). Vi hade nämligen planerat att gå på bio och det var mycket närmare att ta tuben från Paddington till Leicester Square än att först åka tillbaka till skolan och sen vända. Men tydligen var vi tvugna och det var inte med glädje vi återvände till Great Portland Street för att hämta våra ef-kort och få biljetterna, gud vad jag hatar den bitchiga ledaren.
"Don't be rude to me!"
"I'm just being honest."
biatccch.

Tillslut kom vi iväg i alla fall och återvände till himmelriket; Leicester Square. Det var där HP-premiären utspelade sig om ni undrar varför jag kallar det himmelriket haha. Vi bestämde oss för att se Brüno och efter en liten incident med fel kassörska som sa att vi var tvugna att vara arton år för att se den (!) så kom vi tillslut in. Jävla England, lite för hårda regler ibland va?!
Filmen var fett rolig, även om den inte slår Borat. Men verkligen sevärd! Och tur hade vi, för typ två dagar senare klippte de om filmen och tog bort alla för grova scener (typ orgie-scenen) så att filmen skulle vara från femton år istället.

Efter en massa popcorn och skratt så tog vi tuben till Piccadilly Circus där vi lyckades vandra in i Chinatown och tur var väl det - Där hittade vi en liten deli-store som vi kunde köpa dricka i utan att ens behöva legga. Grymt.
Det ösregnade idag igen (riktigt london-väder) så vi fick hälla i oss det snabbt (ja, okej jag dricker sakta Nathalia, deal with it!) på en trappa i en liten korridor med en massa strirrande asiater. Haha gulligt.

Sen vet jag inte vad som hände, förutom att jag runt ett på natten låg under Aleksanders säng och gömde mig för Miles som kollade rummet för att han hade hört ljud. ALLA norskor blev tagna och de, plus de norska killarna i rummet såklart, fick en varning och ett brev hemskickat. Ja, alla förutom Malin (som gömde sig under den andra sängen) och jag, som låg och skrattade lite förnöjt för mig själv och njöt av utsikten av Miles ben, då. Sån jäkla tur haha.

Den här kvällen målades även min VÄRLDSBERÖMDA world map! Vissa tänkte tydligen ge bort den som en present åt Miles, men nehej, det satte jag stopp för. -.- Inga mer utskämningar här tack! Dock fick han oturligt nog se den... Blä. Äh, vafan, nu ligger den uppe som ett fint minne på Facebook och ALLA som läser detta (som var med på språkresan då) kan ju tagga sina egna land i den! Själv är jag taggad i Malta heheh. ;)

Om jag inte minns helt fel så tror jag att vi hade en mysig liten pratstund med Miles på kvällen också, eller det kanske var kvällen innan. Svagt minne, men ja det måste det nog ha varit. Jag var väl inte riktigt i kapacitet för ett samtal den här kvällen haha. Hursomhelst, min poäng är att det var fett trevligt tills en VISS person bestämde sig för att komma och gnälla och förstöra vårt moment. Hmm, fuck you.